sandravalls.blogg.se

Hej!

Nu var det några dagar sedan jag skrev här men jag känner att jag har haft en väldigt bra anledning till det, nämligen att i tisdags födde jag en liten flicka!!

I måndags berättade jag att jag trodde att vår lilla bebis skulle komma tidigare än det beräknade datumet som är den 10oktober och Så rätt jag hade!

Här kommer en min berättelse om vägen från förvärkar till att min lilla snutt kom till världen!

 

I söndags började jag känna av lite värkar, det började med oregelbundna värkar som varade i cirka 20sek, så jag tänkte inte så mycket på det. På natten till måndagen sov jag ingenting då det började kännas kraftigare av värkarna så jag inte lyckades somna. Under måndagen hade jag värkar var 15de minut och det gjorde ondare och ondare men det var fortfarande inte den känslan som jag kunde tänka mig att man skulle kännas när det väl är "dags" så jag bet ihop. Under natten till tisdagen så började det hända mer och mer. Jag började klocka tiden mellan värkarna och det var cirka 6-8minuters mellanrum mellan värkarna och de varade i cirka 45-50sekunder. Då ringde jag till förlossningen för att fråga om råd och vad de tyckte att jag skulle göra.. Hon som svarade där sa att det ska vara 2-3minuter mellan värkarna och att varje värk skulle vara i minst 1minut så det var bara att ta sig ett varmt bad och vänta. På morgonen (tisdag) åkte Richard till jobbet och jag kämpade på hemma med en Hel del smärta. 

Jag ville ju verkligen inte åka in till sjukhuset och bli hemskickad igen. Men Vid 09 smsade jag Richard att Nu måste du komma hem! Då hade jag värkar konstant och det kändes verkligen att Nu är det dags att åka! Då ringde vi förlossningen igen och hon som svara tyckte att vi skulle vänta lite till men jag vägrade, jag klarade inte av att vara hemma mer, så då fick vi åka till Mölndals sjukhus då det var fullt på Östra.

När vi kom fram till förlossningen klockan 09:30 så var jag öppen 9cm, så då var det bara att göra sig "bekväm", för då berättade dom att vi skulle bli föräldrar om några timmar .. Eftersom jag var öppen såpass mycket när jag kom in så var ryggmärgsbedödving inget alternativ så jag körde på med lustgas. 

När klockan var runt 15 så hade fortfarande inte mitt vatten gått så då tog dom hål på hinnan och   den "riktiga" förlossningen var igång!

Jag tycker att latensfasen(öppningsfasen) var okej och jag tog den rätt bra men sen blev det jobbigare och jobbigare. Efter några timmar med kraftiga värkar och olika positioner för att bebisen skulle röra sig neråt så hade vi tillslut kommit en bra bit på vägen. När bebisens huvud väl började synas så var det ett riktigt helvete, jag hade Så ont att jag trodde jag skulle dö. Jag har aldrig upplevt något liknande och kan inte riktigt beskriva smärtan, jag ville bara ge upp och trodde inte att jag skulle klara det. Vid se sista krystningsvärkarna var det verkligen tufft men när väl huvudet är ute så glider resten bara ut. Helt sjuk känsla när bebisen är ute och dom lägger den på ens bröst. Jag började gråta, jag grät så mycket och kunde inte med ord beskriva hur glad jag var att det äntligen var över! Förlossningen var det Värsta jag någonsin varit med om men när väl bebisen grät och jag klarat det så kände jag mig som världens bästa kvinna. Jag hade överlevt!

Sen klippte dom navelsträngen på bebisen och en liten stund senare kom moderkakan, kändes enligt mig ingenting och jag fokuserade bara på bebisen som låg på mitt bröst. Då var klockan runt 18:00 och vår lilla flicka är född klockan 17:45.

Av smärtan jag kände under det sista slutskedet av förlossningen så trodde jag att jag hade spruckit så långt det bara gick, men som tur var hade jag knappt någon skråma så jag kom väldigt milt undan med tanke på hur det hade kunnat gå. Om man tex krystar när läkarna säger att man inte får krysta och det kommer en värk och man krystar ändå, då hade det kunnat gå illa och det är inte det lättaste att stå emot att krysta då men jag klarade det som tur var. Spricker man mycket så får man ju sy en hel del och det är ju inte speciellt kul!

 

Jag blev väldigt chockad när jag fick höra att det var en liten flicka som låg på mitt bröst och dom ville att hon skulle amma på direkten och det gick jättebra. Så himla skönt att det funkade!

Sen  var man tvungen att kissa innan man fick åka ner till BB, och det var riktigt jobbigt tycker jag. Då är man lixom svullen och sydd och varit med om en hel del där nere så ska man kissa på det och det svider galet mycket kan jag erkänna, riktigt jobbigt. Men man klarar det, man får bita ihop bara.

Så efter det så fick vi komma till BB där vi fick kvällsmat och sen ett eget rum att sova i, jag , Richard och vår lilla dotter.

Vi fick stanna tills idag, fredag då vi ville lära oss om amning ordentligt men även att känna oss trygga med blöjbyten och allt annat.

 

Nu ska vi äntligen få sova, i vår egen säng. Det har jag längtat till! Så får vi hoppas att våran lilla snutt också vill sova i natt så vi alla kan få känna oss lite utvilade imorgon!

Godnatt alla fina!